Är verkligen nöjd med min läkare

Klockan är snart fem på morgonen och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Idag eller ja igår var jag hos min husläkare och fick förnya lite recept så ska jag ta lite prover i morgon.
Jag har verkligen haft tur med henne ja eller ja jag har ju haft en 10 tal läkare innan jag kom till henne. Så stort hjärta hon har önskar att alla skulle få ha en sån här läkare. Var bara tvungen att få skriva de jag tror att när jag är 90 år om man nu blir så gammal =) så kommer jag fortfarande minas henne så mycket har hon gjort för mig.

Idag började jag julpyssla lite här hemma tänkte att de är lika bra att komma igång efter som inget här hemma går snabbt och de värsta är att priset för att ha fint hemma är högt. Känns som de först kom ett tåg och körde på mig sen kom en sån där stor lastbil med cement och bara råkade hälla ut de över mig =) Så med andra ord har jag ganska ont eller ganska mycket ont egentligen och sen är jag stel och gud om jag ens kommer upp från den här stolen. De värsta är att jag verkligen behöver springa och kissa =( Men de lär inte hända fören mina värktabletter börjat värka lite.

Imorgon tänker jag inte gå ut genom ytterdörren om så tomten kommer och knackar på så går jag ingenstans..


uch kan inte dom där tabl börja värka nu =() Jag börjar i alla fall känna mig som jag kan sova snart hoppas jag inte ska vakna klockan 8 bara jag skulle verkligen behöva lite kraft verkligen verkligen skulle jag de.

Ja men nu vet jag inte vad jag ska skriva kan inte tänka på något annat en toan =)
Hahah god natt ialla fall

.att bli sårad av sin pappa och att endå klara de för att min mamma är där för mig alltid.

Min pappa är en sån där människa som vägrar svara i telefonen och är som bortblåst långa perioder. Han har verkligen lyckats såra många med hans frånvaro. Efter ett längre samtal med honom får någon månad sedan så förstod jag att han gör så pga av att han mår så dåligt att han inte orkar pratat med någon. Konstigt jag är ju lika dan och en då kunde jag inte se de i honom. Men i ju för sig är de kanske för att han har sårat på mer en ett sätt så har de väl bara varit mitt sätt att tänka att de är beviset på att han inte älskar mig.   
  Ibland tar de många många år innan man vågar öppna ögonen och se sanningen om en människa speciellt om den här människan råkar vara din pappa.   Jag tror att mina ögon står vid öppna nu och jag kommer inte blunda igen jag tänker inte låta någon såra mig på de sättet som han har gjort.
De sårar mest för att han är min pappa och för att jag alltid försökt vara en sån bra dotter som man bara kan vara jag har trippat på tå för att inte göra något fel.
De är inte så att min pappa är en dålig ond människa tvärt om så är han egentligen en väldigt fin människa med ett stort hjärta. Jag tror bara inte att han var ämnad att bli pappa även om han många gånger har försökt.
  De tog mig 31 år att inse att de är inte vad pappa gjort fel, de är vad jag gjort fel ja eller så lätt är de väl inte.   Jag menar verkligen de när jag säger att han har sårat mig och de kraftig.
Men så kommer vi till de jag gjort fel.
Jag har målat en vacker tavla av honom och tro mig jag är värdelös på att måla men den har tavlan lyckades jag verkligen måla fint.
  Och sen kommer han och kastar massor svart färg på min finna tavla varför gör han de jag har ju målat honom jätte fint jag har målat honom till den vackraste blomman i trädgården ju.
Vet inte om de låter förståeligt alls. Men typ så att jag ser honom så fint istället för att se vem han faktiskt är alltså jag menar inte att han inte är så fin men ååå Jag har gjort honom till en idyllisk pappa och morfar som alltid ska vara här för sin dotter och sitt barnbarn som ska se oss först och inte sist.
Men han är inte den pappan och absolut inte den morfar heller.
De hade varit så mycket lättare att bara bryta helt med honom men efter som han en då är den fina människa  som han är när han är närvarnade gör de de svårt.
Om han bara en gång i sitt liv kunde sitta öga för öga med mig och prata om jag bara fick chansen att berätta varför han sårar mig. Om jag bara fick chansen att fråga honom varför han inte vill ha oss i sitt liv mer en på högtidsdagar och när han själv behöver något. Och varför han gång på gång lovar att bli bättre när både han och jag vet att han inte kommer att bli de.

Jag kan se honom och förstå honom som människa kanske tom som en dotter men som en förälder nej absolut inte inte på något sätt alls.

Min mamma är pappas motsats hon är 100%  Närvarande på alla plan och mer där till jag hoppas att min son kan se på mig med samma ögon samma kärlek som jag tittar på min mamma. Hon är ett stöd i allt också vad de gäller pappa jag tror tom ibland att pappa sårar mamma mer genom mig en han sårar mig. Jag vet inte om min mamma någonsin kommer läsa den här bloggen de är väl också lite upp till mig. Men mamma om du läser de här så vill jag att du ska veta att jag uppskattar dig på alla sätt känner att jag är dålig på att vissa de ibland men du är underbaraste mamman och jag önskade att alla hade en mamma som dig då skulle världen vara lika vacker som min målade tavla då hade världen bara kunnat vara ljus för de finns bara ljus i dig mamma. Tack för att du finns.

uch kan inte andas

Sitter här klockan är fyra på morgonen. Vet inte riktigt vad jag ska göra känner mig inte trött eller så gör jag de bara att adrenalinet av att inte få luft och att hjärtat slår i 160 gör att jag känner mig klar vaken.

Jag tycker verkligen att de här är mer en jobbigt och jag känner hur jag mer och mer drar mig undan från folk. Nästan så hjärtat börjar slå bara från ljudet av telefonen.

Vill inte bli mer inåt vänd en jag redan är och jag kämpar verkligen i mot de men de är svårt.

Imorgon måste jag åka och handla kylskåpet börjar eka snart =) Jag är ju den enda med körkort här hemma så de blir jag som sköter de största handlingen min man brukar ju oftast följa med. De är inte super långt till närmaste affär men handlar man några mjölk och ja de vanliga dagliga så räcker de ju gott och väl att släpa upp för bakarna här.
Ja så imorgon får jag väl försöka ta mig i kragen och åka i väg eller försöka jag måste åka i väg.


Så sjukt att en sån liten sak kan göra en orolig.

sovit 10 timmar är överlycklig

Trodde inte att de var sant jag vaknade kl 16.15 somnade 06.30 10 timmar som att vinna på lotto =)

Hade grymt ont när jag vaknade men de är ju inget nytt känner mig i alla fall ganska ut villad idag. Började fixa lite med mina pyssel saker dom har varit instängda i klädkammaren var tvungen att göra om ganska mycket när min <3 dotter flyttade in. Men börja julen närma sig och i år ska vi var hemma hos oss så och de händer bara var fjärde år så jag ser verkligen fram i mot att göra jul fint här och tänkte pyssla en hel de fram till jul som de var bara sätta igång och få lite ordning fick möblera om lite så jag kommer väl må i morgon men de var de värt ((säger jag nu i alla fall ))


Tycker fortfarande att de känns lite konstigt att skriva om mitt liv så öppet när jag egentligen är så instängd att jag inte en pratar med familjen om hur jag mår. Läste lite för min man här om dagen trodde inte han skulle ta de så hårt som han gjorde ser han något som jag inte ser? för mig är de normalt att leva så här och jag är så van vid de att jag undrar vem jag skulle vara om jag inte mådde dåligt nästan så jag är lite rädd att må bra för vem är jag då? Kanske är jag den som jag är så duktig på att spela att jag är. Eller blir jag någon helt annan?

Jag skulle ge den här adressen till mamma också men efter min man,s reaktion valde jag att inte göra de en då. Vill inte göra henne mer orolig en hon redan är vill inte såra någon och minst henne. Annars har jag bara get den här adressen till en ända och de är en väldigt nära vän till mig.

Lite mer ingånde om mig

Jag fick min första panikattack när jag var i 18-19 års åldern. Jag satt i skolan läste då till undersköterska.
Jag växte upp i ett hem där panikångest depression  och ren ångest var en vardag min mamma fick panikångest mellan 1979-1981 hon har sakt årtalet men jag mins inte exakt. Men jag är född 80 så de gör väl ingen skilnad så.

Om jag har tagit upp de här med någon läkare eller så just att jag är uppvuxen med panikångest så jag vet vad de handlar om får jag ofta frågan hur de var att växa upp så och hur de påverkade mig. Jag tror inte de har gjort de alltså påverkat min bardom så. Jag visste inget annat och för mig var de helt normalt att tex mamma inte gick ut eller att farmor följde med till tandläkare och såna saker. Kanske var de svårare för mina syskon som är äldre och hade sätt en annan del av mamma innan. Vi är fyra syskon och jag vet att vi ser på barndomen olika jag vet inte om de har att göra med att vi ser saker på olika sätt eller att de helt enkelt är så att de tog hårdare på dom en mig.
Jag är lite  sån där människa som tror att saker har en mening som försöker se de possessiva i allt och gudarna ska veta att de är inte alltid så lätt att göra de. LER

Jag har varit hos mer läkare en jag kan räkna jag hade verkligen svårt att acceptera  mina diagnoser. Först när läkaren sa panikångest sa jag aldrig i livet  ( trots att jag någonstans visste) jag bestämde mig för att söka upp en ny läkare helt oberoende av den andra jag Nämnde aldrig min mamma i de här för att de skulle vara för lätt för dom att bara ställa den diagnosen för att mamma har de. Men i alla fall de blev samma diagnos igen och igen. Först när jag träffade min man för snart 10 år sedan och jag fick en panikattack så ringde han ambulansen jag tror han var lika övertygad om att jag skulle dö som jag själv var. Och ambulansen kom väldigt fort efter som min man skrek i luren hon kommer dö =) när dom kom och sa panikångest och sjukhuset säger samma sak när jag kommer in och självklart får panik där också. Så kändes de tillslut som att jag fick acceptera   att de var så de var.
Idag finns fortfarande panikångesten kvar men jag har lärt mig att hantera den lite bättre och attackerna kommer mycket mer sällan. Men jag undviker väldigt mycket saker som jag vet kan utlösa en panikattack så jag lever begränsat på många sätt pga av de. Nu har Ångest tagit en stor del i mitt liv också och dom två går hand i hand med varandra hela tiden.

Inte min dag idag

Efter ha sovit tre och en halvtimme så vaknar jag med känslan av att ett tåg körde över mig när jag sov.

Känner mig näst intill orörlig och smärtan i hela kroppen var nästan olidlig.
Efter ett par värktabletter så la sig i alla fall de värsta så jag satte på mig lite smink för att dölja min mörka ringar och se lite mer levande ut en jag gjorde när jag mötte spegeln.
Satte mig sedan i bilen och åkte till mamma. Jag möttes av en orolig mamma i dörren när jag kom. Har du gråtit frågade hon direkt. Nej jag är lite trött bara mamma. Jag kunde känna hennes oro under hela tiden jag var där.
Försökte undvika de men de gick inte.

De är lite de här som också gör att jag gärna inte pratar om att jag mår dåligt jag vill inte att andra ska oroa sig att andra ska må dåligt pga av mig.

Men jag är ju  mamma själv och vet att bara en sticka i hans finger gör mig orolig så jag vet hur de är man väljer de inte själv.

Jag tror nog att jag är osynlig att jag är en så grymt bra skådespelare att ingen annan kan se att jag mår dåligt jag tror mig tom var ett enda stort lyckorus när jag är bland folk. Men jag har börjat lära mig den hårda vägen att jag helt enkelt är för blind för att se mig själv. Ibland blir jag chockad när folk frågar vad de är med mig eller säger att man inte ser ut att må så bra. Nästan så man kastar en blick bakom axeln för att se om de står någon bakom en.
Ja ja inte min dag vad de.. Hade en tid hos psyk  den 15 /11 för medicin som jag faktiskt kan behöva nu innan jag totalt rasar i hopp. Men den var dom tvungna att boka om till Imorgon den 19/11 såg för första gången i hela mitt liv fram i mot att få medicin känner att jag inte står ut längre nu.. Men nej då ska dom boka om igen till den 29/11 och tydligen så går de inte bra att gå till en annan läkare heller han är specialist och de är honom du ska gå till. Men bra!!!

Ja och ut över de så har dagen varit fullll med värk och ångest tom tårar nu på kvällen säger tom som om jag aldrig gråter men så är de ju inte var bara väldigt länge sen nu. Känns liksom inte som jag har haft några fler tårar att gråta men de kan ju garantera att de hade jag =)

lite att tänka på = )

Kärleken är den du känner till dig själv,ingen annan kan älska dig om du inte gör de först

Att vänta är värre än att veta. Sorg renar hjärtat, ovisshet söndrar själen
Se till att dina drömmar inte förblir drömmar. Det är först när de blir verklighet som du blir lycklig av dem.
Om vi förstod varandra bättre, skulle vi bättre förstå, hur ofta vi missförstår varandra.
Lyssna till budskapen i dina drömmar
Liksom de gamla guldgrävarna får man gräva upp stora mängder sand, varur man med oändligt tålamod så småningom vaskar fram några få pyttesmå guldkorn.

Hur en främande människa kan göra så mycket i ens liv.

Som jag skrev tidigare så har jag aldrig varit en bloggare och aldrig förstått mig på sånt tills för ett tag sen då tankarna om att faktiskt göra en blogg om pyssel. Jag har en vän som gör kort och hon har en blogg som jag vet har mycket besökare. Sen för någon vecka sedan så frågade min mamma mig om jag inte var intresserad att öppna en blogg där också hon kunde lägga ut lite tipps och idéer och ja de var de jag gjorde jag öppnade pyssel bloggen och märkte att de var ju faktiskt roligt att skapa något.

Ett par dagar senare satt jag här med min ångest och kände mig som vanligt ganska ensam.

Tänkte att jag vet ju att jag inte är ensam om att må dåligt även om de känns så ibland sökte runt lite på Google och hittade en blogg som DEDDE har jag fastnade där inne av flera anledningar bara hennes underbara foton får en att le. Jag har inte hunnit läsa allt där ännu men jobbar på de =) Jag kan inte förklara varför just hon hennes blogg gör att jag kände att jag skulle göra en egen blogg med mina tankar och känslor.

Men jag de på något sätt förändrade en liten bit av mig att läsa om hennes liv och att skriva om mitt jag känner mig modigare nu en jag gjort på över 30 år och jag hoppas att jag kan forsetta att gå sakta fram. 

Så ialla fall tack DEDDE för din blogg jag länkar gärna till dig om jag får =)

klockan är nu 2 på natten och hjärtat slår kraftigt

Vet inte varför de visa en annan tid på inläget men de är väl ganska oviktigt igentligen =)

Konstigt jag har levt i min tystnad i så grymt många år och helt plötsligt så känns de så jävla skönt att bara få skriva av sig. Jag skulle vilja lägga ut en bild på mig och familjen men är nog inte redo för de enu för då känns de helt plötsligt som jag har fått ett ansikte, nu känner jag mig ändå ganska anonym fortfarande.

Jag tror att jag levt med oro och ångest längre en vad jag själv vill tro men om de är som jag själv vill tro så började i 18-19 års åldern jag blir 32 i januari. Men om jag ska se sanningen så har den nog varit med mig största delen av livet om inte hela livet . Jag var ofta ängslig som barn ville inte sova borta var väldigt mammig tom i tonåren. Jag var väldigt rädd för konflikter och är nog en idag men jag låter ändå inte någon trampa på mig så kraftigt som jag tidigare har gjort.
Jag blev gravid när jag var 16 år och fick min underbara son när jag var 17 år de kanske låter tungt men han räddad nog mitt liv. Jag undrar iblan vem jag skulle varit utan honom skulle jag ens varit utan honom.
Jag älskar att vara mamma de är de finaste i världen för mig de finns inget jag inte skulle göra för honom och jag känner många gånger att livet rullar pga av honom att jag orkar en dag till att de är värt att gå upp ur sängen för att vara mamma till honom.

På fredag ska jag till psykologen igen ska äntligen få lite medicin joo jag har blivit erbjuden och provat mediciner men när panikångesten först kom fick jag två starka mediciner och jag kände inte igen mig själv som människa längre och jag ville bara sova så jag slutade. Kunde absolut ha provat något annat men valda att inte göra de jag är mamma först har jag tänkt. Och då ångesten oftast är värst på nätterna så klarar jag mig igenom dagarna ganska ok ändå. och efter som han går i skolan så har jag tyckt att när han kommer hem så ska jag ta den energin jag har för att vara mamma så får jag ta de andra när han somnar.
Jag har tidigare gått till psykologer och så men slutat ganska fort och de av flera anledningar men en av dom har varit min stora rädsla att dom ska ta honom ifrån mig pga av ångesten och pga av mina begränsningar socialfobier.
Men idag är han 14 år och jag är lite klokare också =) Jag vet att de jag verkligen har gjort mitt bästa som mamma på alla sätt men idag är de inte lätt att vara ung mamma och att jag dessutom ser 10 år yngre ut en vad jag är är ju inte ett + heller jag har verkligen känt många ögon på mig som just ung mamma.
Skolan behandlar en som om man vore född i går och de var samma sak på dagis.

Men i alla fall nu är de daxs för mig att ta tag i mig själv och kanske i alla fall få sova på nätterna vore underbart.

idag

I dag gjorde jag de som jag så länge velat göra jag stängde av båda mina telefoner.  Kan inte direkt säga att jag mådde bättre för de faktisk.   Jag somnade kl nio i morse och vaknade halv ett med ångest självklart vaknar jag med ångest =)   Absolut brukar jag må som en apa på många sätt när jag vaknar men ångest nej väldigt sällan. Jo de är klart om jag vet att de är något som tex läkare eller något jag inte brukar göra då finns ångesten där men då kan jag i alla fall plusa i hopp den med de som ska hända på dagen. Men idag var den bara där när jag vaknade.   ja men då bestämde jag mig för att helt enkelt stänga av telefonerna jag pratade en snabbis med min mamma bara och två min med en vän innan batteriet på telefonen dog.   Tycker att de var så skönt med tystnaden även om jag nog hade lite ångest över att de kanske händer någon någonting och då får dom inte tag på mig.   Jag hade planerat en hel del innan jag gick och la mig eller innan jag somnade inga stora planer jag skulle gå ner och ta en kaffe hos en kompis har ju typ inga kvar och snart så tröttnar hon nog också. sen göra ordning lite hemma inga konstigheter alls bara de normala man gör typ plocka in och ut diskmaskinen dammsuger och så där . Men nej jag mådde för dåligt för något av de ångesten gjorde att jag inte ville gå ut och värken var olidlig och därför blev de inget gjort hemma heller.

min andra blogg

Jag vet inte om jag kommer ha några läsare förväntar mig nog inte de.
Tycker en då att de är skönt att bara skriva av sig en stund.

För att klara min vardag så har jag börjat pyssla ganska mycket började väl så smått för en fem sex år sen.
Min mamma har alltid varit en mång pysslare  eller jag vett inte om de varit alltid men jag har vuxit upp med de i alla fall. Men mitt intresse kom senare självklart har man ju gjort en del genom åren men nu är jag också en mång pysslare minst sakt.

Jag har länkat till den andra bloggen jag har vi som älskar att pyssla.

Att pyssla hjälper mig genom vardagen på många sätt och kanske jag kan ge inspiration till någon annan också.

http://jagochmamma.blogspot.com/

fibro

Jag vaknade med värk i morse men vad är nytt där?
Min dag börjar med en kopp kaffe och två värktabletter. Jag är en av dom som aldrig äter frukost även om mitt sunda förnuft säger mig att jag borde de.
De är verkligen roligt när man tänker på de mina mornar jag vaknar och gnäller mig ur säng aj oj aj typ.
Haltar sedan in i köket och sätter på vattenkokare och kastar mig sedan snabbt över asken med värktabletter.
otroligt att man är 31 år. Efter någon timme brukar dom värsta topparna ha lagt sig, och vardagen börjar så smått med att städa upp hemma. Allt tar ju verkligen sin tid och inget här gå fort och visa dagar går visst inget alls. Jag är så tacksam att min man aldrig gnäller när han kommer hem från jobbet och jag nästa inte lyckats med något här hemma. Men jag är nog bäst på att döma mig själv jag brukar nästan alltid ringa honom när jag har mina dåliga dagar med gråten i halsen och be om ursäkt att jag inte gjort något hemma.


Han brukar alltid skicka massor med kärlek tillbaka i telefonen och säga att han blir ledsen om jag så mycet lyfter ett finger när jag har så ont. Men skammen är enorm en då. Jag vet att jag inte väljer de själv och jag tror ialla fall inte att ja är lat jag tycker om att ha fint hemma är inte pedant så men klart man vill ha de städat i hemmet. Inte nog med att man jag har mina dåliga dagar vissa saker fungerar aldrig tex att skala potatis funkar inte als för min del ialla fall. Jobbit att a begränsningar i sitt egna hem. Nu var ju potatisen bara en ska i en rad av saker som är ett hinder för mig.

klockan är 04.20 och ångesten äter upp mig långsamt

Idag har varit n jobbig dag har haft riktigt ont vaknade av värken och har haft den som sällskap hela dagen. Jag föredrar verkligen när den bara kan lämna mig i fred.
Jag somnade ju för sig  en stund på soffan på kvällen men efter mina fyra timmars sömn jag fick natten innan tycker jag en då inte att de ska behöva på värka natt sömnen. Och de brukar de ju för sig inte göra men jag får en känsla av att många tror att de är så de är att om jag somnar en timme på kvällen så är de självklart att jag ska vara vaken hela natten. Men de har dessvärre inte med de att göra även om jag själv önskade att de var så för de hade varit så lätt.

Nej de har med ångesten att göra den kommer smygande på kvällen på dagarna är de mer en kraftig oro men desto senare de blir desto värre  blir de och ibland känner jag hur den sitter och äter på mig den äter helt enkelt upp mig inne från. den tar tag i mig och vägrar att släppa.

Ångesten finns i våran familj men en då känner jag mig så ensam som att de inte finns någon i världen att prata med. Men om sanningen ska fram så har jag valt de själv. Jag har en man som verkligen stötar mig i allt och han försöker verkligen att förstå hur de är att leva med de.

Men han jobbar jag kan inte begära att han ska sitta och hålla min hand genom natten.
Som sagt jag håller mig för mig själv och jag har själv valt de och tror aldrig att jag kommer välja något annat heller.
Jag vill så gärna bara stänga av mina telefoner ibland bara låsa dörren och bara få vara de är ett jobbigt spel att spela att hela tiden må så jävla bra när jag egentligen bara vill gråta.
Ibland vill jag verkligen bara vara bara få må dåligt på dagen så kanske natten lämnar mig i fred då kanske jag inte behöver spela ett spel på dagen och kan ha min ångest över mig då och få min sömn på natten. Men jag har sårat många jag har valt de själv då jag hellre stänger av en att säga att jag mår dåligt.

http://www.fibromyalgi.se

http://www.fibromyalgi.se/1.0.1.0/9/1/

Att leva med fibromyalgi och ånges

Hej!
Jag heter Linda och är 31 år.
De här är min andra blogg på en vecka som jag skapar har aldrig bloggat tidigare.
Jag lever i dag med 8 olika diagnoser bla. panikångest och fibromyalgi.
Anledningen till att jag kände att jag var tvungen att göra en ny blogg är att min ångest är som jobbigast på nätterna. Man känner sig ganska ensam när man sitter här med både ångest och värk och klockan har blivit fyra på morgonen. Visst är de skönt att FB finns men vem ska man prata med?
Kan ju inte direkt skriva till första bästa människa som är inne den tiden och säga hej jag mår verkligen dåligt kan du prata med mig?
Jag hoppas att du som hittar in till min blogg känner att du kan prata med mig.
Jag ska försöka att så fort som möjligt svara på inlägg. troligast att få svar är nog på natten.