torsdag 17 november 2011

Inte min dag idag

Efter ha sovit tre och en halvtimme så vaknar jag med känslan av att ett tåg körde över mig när jag sov.

Känner mig näst intill orörlig och smärtan i hela kroppen var nästan olidlig.
Efter ett par värktabletter så la sig i alla fall de värsta så jag satte på mig lite smink för att dölja min mörka ringar och se lite mer levande ut en jag gjorde när jag mötte spegeln.
Satte mig sedan i bilen och åkte till mamma. Jag möttes av en orolig mamma i dörren när jag kom. Har du gråtit frågade hon direkt. Nej jag är lite trött bara mamma. Jag kunde känna hennes oro under hela tiden jag var där.
Försökte undvika de men de gick inte.

De är lite de här som också gör att jag gärna inte pratar om att jag mår dåligt jag vill inte att andra ska oroa sig att andra ska må dåligt pga av mig.

Men jag är ju  mamma själv och vet att bara en sticka i hans finger gör mig orolig så jag vet hur de är man väljer de inte själv.

Jag tror nog att jag är osynlig att jag är en så grymt bra skådespelare att ingen annan kan se att jag mår dåligt jag tror mig tom var ett enda stort lyckorus när jag är bland folk. Men jag har börjat lära mig den hårda vägen att jag helt enkelt är för blind för att se mig själv. Ibland blir jag chockad när folk frågar vad de är med mig eller säger att man inte ser ut att må så bra. Nästan så man kastar en blick bakom axeln för att se om de står någon bakom en.
Ja ja inte min dag vad de.. Hade en tid hos psyk  den 15 /11 för medicin som jag faktiskt kan behöva nu innan jag totalt rasar i hopp. Men den var dom tvungna att boka om till Imorgon den 19/11 såg för första gången i hela mitt liv fram i mot att få medicin känner att jag inte står ut längre nu.. Men nej då ska dom boka om igen till den 29/11 och tydligen så går de inte bra att gå till en annan läkare heller han är specialist och de är honom du ska gå till. Men bra!!!

Ja och ut över de så har dagen varit fullll med värk och ångest tom tårar nu på kvällen säger tom som om jag aldrig gråter men så är de ju inte var bara väldigt länge sen nu. Känns liksom inte som jag har haft några fler tårar att gråta men de kan ju garantera att de hade jag =)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar